Vid sorger och katastrofer blir Gud och pennan viktig för många människor. Vi är ett land av diktare egentligen. Men det är inte alltid vi behöver skrivandet som förklaringsmoddell.
Sedan finns det andra av oss, som insett att skrivandet och läsandet är en nyckel till hela världen, till allting annat. Vi måste ha den där förklaringen varje dag. Vi måste rensa ut det som trycker. Vi hamnar i mörka rum och bakom låsta dörrar om vi inte lyckas sätta ord på omvärlden, omgivningen, om vi inte lyckas översätta vår svartvita skräck till färg.
För när vi får ord får vi ansikte på förvirringen och blir den synlig får den kropp och kan sitta mitt mot oss medan vi samtalar med den om vad fan allting handlar om.
Det är därför vi skriver,det är därför byrålådans ögon i det här landet får läsa så mycket litteratur.
Gud höll inte när det kom till kritan. Skrivandet håller alltid.