Sommarnätter
Förra sommaren lärde jag mig mycket,
som att; alla män är 2 meter långa,
sommarnätter är längre, men också ensamma och vemodiga,
jag är stark,
jag är hel,
jag är viktig,
jag har makt,
jag är fri och jag är väldigt lycklig.
Förra sommaren funderade jag mycket på att allt som är,
är i förhållandet till något annat.
Förra sommaren jobbade jag mycket,
jag jobbade med män som alla var 2 meter långa,
därför var sjuksköterskan Tobias väldigt liten.
Jag jobbade många sommarnätter,
som i förhållande till de jag sovit bort var oändligt långa,
och ensamma eftersom jag annars var alltid var omgiven av människor.
Jag har ofta känt mig svag, trasig, maktlös
och då och då olycklig in i det innersta.
Men när mina dagar fylldes av att prata, hjälpa, stötta,
hålla i och hålla om alla dessa spillror,
alla dessa människor utan hopp eller minsta livsgnista,
då bleknade mina tidigare kännslor.
Jag ska aldrig glömma hur djupa deras yttre och inre sår var.
Jag ska aldrig glömma alla sommarens möten.
Natten när han kom, morgonen hon skar, de oändliga promenaderna i korridorerna, skratten, kramarna, skriken, vakan.
Snart är det sommar igen och jag ska tillbaka för vakande nätter och möten...
Kommentarer
Trackback